En ledarskapsfråga!

Nu börjar en ny termin och med den vaknar en efterlängtad vår och också studentlivet som betyder så mycket för hela Lund.

Studentlivet i Lund är av gammal hävd och tradition fyllt av fest och uppsluppenhet och galna upptåg. I Lund har många stora humorister skolats och många av oss har fantastiska minnen från spex, karnevaler, sittningar, klubbar, danser och baler från vår studenttid.
I dessa minnen finns också en romantisk bild av punschen som kommer och vinet som flödar. Men denna romantiska bild av alkohol har också en betydligt mörkare baksida. För samtidigt som många får sina bästa minnen från de fester som de deltagit i under tiden som student, kan andra vittna om helt andra upplevelser: fylla, ångest, utanförskap. Några, om än ett fåtal, bäddar under sin studietid för alkoholmissbruk och missbruksrelaterade sjukdomar senare i livet.

Problemet med alkohol och studentliv har särskilt gnagt mig den senaste veckan eftersom jag träffade bekymrade företrädare för Studenthälsan för några dagar sedan. Dit söker sig bland annat de studenter som upplevt alkoholens mörka sidor.

Frågan är hur mycket universitetet, och därmed jag som rektor, ska känna ansvar för eller ha synpunkter på fester som spårar ur och en dryckeskultur som kan vara osund? Jag som dessutom själv gärna dricker alkohol till middag eller fest.

En del menar att universitetet inte alls ska lägga sig i studenternas fester, eftersom universitetet enbart ansvarar för studenternas utbildning.  Studenternas fester är fristående från universitetet och bedrivs av vuxna människor på fritiden och utbildningsanordnaren ska inte lägga sig i människors fritid.

Men de som säger så förstår kanske inte helt att Lunds universitets studentliv ses som en helhet av omvärlden. Varumärket bygger till stora delar på att utbildningen i Lund är jättebra och festerna är jättebra – i Lund pluggar man och har roligt! Bilden av vårt universitet ansvarar vi alla för – både anställda och studenter, på dagtid då utbildning bedrivs och på kvällar då det festas. Nationerna, kårerna och deras företrädare är alla oerhört viktiga ambassadörer för Lunds universitet. Och då är frågan: hur vill vi att andra ska uppfatta oss? Vilken bild av vår verksamhet vill vi ge?

Jag lyfter ofta fram betydelsen av ledarskap för utvecklingen av universitetet. Detta är i högsta grad en ledarskapsfråga, och både för mig och övriga inom universitetsledningen och nations- och kårledningarna ingår det att vara goda föredömen samt att försäkra oss om att anställda/kollegor/medlemmar mår bra. Jag menar att ingen, vare sig anställd eller student, ska bidra till att förhärliga en osund dryckeskultur. Man ska reagera när man ser att medmänniskor far illa. Man får aldrig skratta bort eller tysta ner alkoholens mörka sidor. Jag, liksom nationsföreträdarna och kårföreträdarna, måste föra diskussionen om alkohol öppet och allvarligt.

Vissa saker är enkla för mig som rektor att ta ställning till. Till exempel att universitetet enbart ska ge ekonomiskt stöd till studiesociala aktiviteter och verksamheter som inte är förknippade med alkohol. Andra gånger kan det vara svårare att ta ställning. Till exempel hur man ska ställa sig till att vara hedersledamot i en nation och i egenskap av sådan förväntas skåla och vara en del av den (ibland osunt) drickande festkulturen? Förhärligar jag alkoholen genom att skåla och se några bli (alltför) fulla? Förmodligen ja. Uppfattas jag som att jag motverkar det viktiga studentlivet om jag inte är med? Förmodligen ja.

Alkohol är ingen lätt fråga eftersom den är så integrerad i den svenska festkulturen. Jag hoppas att det går att hitta en bra balans mellan alkohol och studentliv samtidigt som jag inser hur svårt det är att försvara en alkoholdrickande kultur med tanke på dess mörka baksida.
Torbjörn

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.